Den första boken jag valt att läsa av de 50 kriminalromanerna är Tio små negerpojkar av Agatha Christie. Detta verk är världens mest sålda deckare.

Boken är numera omdöpt och säljs under namnet Och så var det bara en, detta för den opassande titeln. I USA har den tydligen gått under det namnet sedan den kom ut där 1940. Storbritannien har också ändrat namnet och även döpt om ramsan till Tio små indianer (varför det nu skulle vara bättre) eller tio små soldater.

Jag har inte läst några mängder av Christies verk tidigare även om det blivit någon bok men det var länge sedan sist. När det kommer till deckare och kriminalromaner är pusseldeckaren min favorit och detta är en riktig pusseldeckare där allt handlar om tider, alibin osv.

Handlingen bygger på en ramsa om tio negerpojkar. Tio personer bjuds ut till en ö av en Mr U N Owen alltså en Mr Unknown. Ingen av de inbjudna vet vem Mr Owen är men inbjudan är formulerad på ett sådant sätt att de ändå tror att de känner honom, eller åtminstone att han känner dem.

På ön blir de avskurna från fastlandet och får första kvällen höra en inspelad skiva där var och en av gästerna anklagas för något brott de har begått. Det är brott som de inte är dömda för men som mördaren ändå anser dem vara skyldiga till. Sedan mördas en efter en i enlighet med ramsan om de tio negerpojkarna och efter varje mord försvinner en liten porslinsfigur från matsalsbordet. Det var tio små figurer från början och till slut finns det ingen kvar men någon av de tio gästerna är mördaren.

Jag anser detta vara en bok man bör läsa. Den är finurligt genomtänkt och klurig även om man reagerar på de med dagens mått mätt lite väl rasistiska antydningarna mot mörkhyade människor.

Betyg: 4, en klurig bok som antligen kommer poppa upp i tankarna lite då och då.